Är du rädd för att dö?
Är du rädd för att dö?
Det är inte jag.
Jasså, tror du mig inte?
Låt mig förklara.
Vägen fram mot själva dödsögonblicket kan skrämma mig också.
Kommer det vara smärtsamt?
Kanske blir jag till belastning för andra?
Kommer jag tvingas se mina nära sörja?
Kanske blir jag förvirrad och oigenkännlig?
Tanken på detta kan skrämma mig ibland.
Men att dö, i bemärkelsen att inte längre leva.
Nej, det är jag inte rädd för.
Inte det minsta.
Vad är det värsta som kan hända?
Kanske upphör jag att existera och försvinner i tomma intet?
Eller så hamnar jag hos en rar farbror med skägg, nattlinne och sandaler?
Kanske återföds jag som en myra?
Eller blir till en ängel med vingar och gloria?
Kanske förs min själ vidare till en annan dimension?
Tänk så befriande!
Det värsta som kan hända, enligt mig?
Ja, det skulle vara att återfödas som människa.
Igen.
Den tanken skrämmer mig.
Men oddsen verkar ändå goda.
Jag är inte rädd för att dö.
Är du?
Ja =(
Tänk om man när man dör fortästter vara medveten men uten att kunna se, höra eller göra någonting – i all evighet. Det känns lite läskigt, eller hur?
Men det är klart att det inte blir så när man tänker efter! I värsta fall är ju minnet helt biologiskt och kommer allra högts troligast försvinna helt när vi dör. Vet man inte om att man levt kan man inte heller sakna det. Och utan närminne kan man inte ens fatta att man är medveten!
Tack Ilsefin, dina ord om döden tröstade mig lite. Jag har själv varit oerhört rädd för att dö (kommer jag att känna ångest inför allt jag borde ha gjort när jag dör? När kommer jag dö, hur många år har jag kvar? Kommer jag att ha förlikat mig med tanken att jag snart inte ska finnas mer?)
Tack. Önskar dig all lycka med ditt liv.
// Anna i Stockholm
Jag är livrädd!
jag är inte rädd för att dö när man blir gammal bara bli dödad för man vill inte förstöra omgivningen omkring sig