För bråttom för att känna

Ibland känns det som att jag har för bråttom, igen.

För bråttom för att hinna känna efter,
för bråttom för att känna överhuvudtaget.

Att njuta av känslan att dyka ner i svalt vatten,
den mjuka smekningen från mannen i mitt liv
eller smaken av gröna oliver.

Att glädjas över det lilla.
Det som jag har nu,
Istället för att hasta mot det jag kanske kan få, så småningom.

Jag vet att jag behöver sakta ner.
Att det ska vara så svårt att ta tillvara på livet
och njuta av allt det fina som jag redan har.

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment