Fördomar och verklighet

En grupp tonårstjejer med tajta jeans och bulliga korta dunjackor över tajta små toppar sjunker nonchalant ner vid ett bord. De dricker cocacola och kaffedrinkar och petar uttråkat i varsin brownie.

De bekräftar mina fördomar.

Tre killar strax över trettio, klädda i blåställ, skrapar med stolarna och slänger vant skämt mellan sig. De hugger hungrigt in på varsin extra stor portion med köttbullar brunsås och lingon.

Mina fördomar bekräftas på nytt.

Men så händer något. Två gråhåriga män med överkamning kommer in. De är kanske en bit över sjuttio och efter att ha hängt av sig sina mossgröna jackor hugger de vant in på panpizza-bufféen. ”Den vegetariska är det fetaost och oliver på” ”Du såg taco-pizzan va?”

För ett ögonblick ställs min världsbild på ända.

En liten dam med diskret rosa läppar placerar ett par små fodrade handskar försiktigt på bordet, en mörkgråkappa och en mörkblå sjal hängs noggrant på stolen bredvid. När jag ser innehållet på hennes bricka ställs världen tillrätta igen. En kopp vanligt kaffe och en schwartswaldbakelse, en tesked och en servett. Hon äter långsamt med graciösa rörelser.

När hon, en stund senare, reser sig för att gå hänger hon vant en svart väska med bred axelrem och glittrigt skarprosa tryck diagonalt över ryggen.

Jag ler för mig själv och gläds över människor som bryter mot normen, om än på små diskreta sätt. Och att min världsbild ruckats på, igen. Såna dagar tycker jag om!

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment