Mänsklig spegel

Att vara andra till lags kan vara bra, men bara till en viss gräns. Utan gräns utplånas jag själv, då existerar jag bara genom andras behov.

Jag blir som en mänsklig spegel som ständigt byter skepnad. Det gör mig suddig för omvärlden, och för mig själv.

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment