Meningen med livet

Det pratas om meningen med livet. Man ställer sig frÃ¥gan – Vad är meningen med livet?
Vissa svarar bestämt 42, och menar att det är själva frågan vi inte begriper oss på.

Kanske ligger det något i det?
Kanske är frågan felformulerad?

Är det verkligen vettigt att lägga energi, tankekraft, pengar och tid på att lista ut vad som är meningen med livet. Vore det inte smartare att ägna sig åt att fylla livet med mening?

Problemet är bara att komma på hur man gör det. Fyller livet med mening alltså.

Det är så lätt att luta sig tillbaka och vänta på att andra ska göra det åt en. ”Hallåå??! Jag sitter ju här och väntar – sätt igång då!”

Det är jobbigt att behöva anstränga sig själv, och så behöver man inte vara rädd för att misslyckas om man inte försöker. Det är bekvämt att kunna skylla på andra om det går fel.

Hm… jag vet inte om jag tycker att det här resonemanget är inte lämpligt för en perfektionist som inför risken att misslyckas föredrar att inte försöka alls.

Jag kan bli så trött på den ständiga kamp som livet innebär. Att hela tiden hålla på och anstränga sig och kämpa för att uppnå något. Jag önskar att jag kunde bli bättre på att sätta mig ner och njuta av det jag har.

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment