Mental nakenhet

Raserade skyddsmurar
gör mig genomskinlig
Som om det är vidöppet
ända in till själen

Mina cirklar är rubbade
Jag känner mig hudlös
Som om vem som helst kan se
det hål av tomhet som finns inom mig

Tiden är långsam
allt går i slow motion
Som att försöka springa i finkornig sand

Jag känner mig paralyserad av mental nakenhet
Som om min hud slipats ned med sandpapper
och det gör för ont att röra sig

Efteråt blir jag kall och hård och avvisande
Som om min själ försöker kompensera
för tiden av total hudlöshet

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment