En ny chans

Allt jag trodde att jag behövde
Allt jag trodde att jag ville
Allt jag trodde var viktigt
Allt raserades

Men ändå
Jag är tacksam
Ja, faktiskt
Tacksam för ett jag givits denna chans
att omvärdera att känna efter

Jag började om i botten av behovstrappan
Jag åt, drack, sov, rörde och kände
Det var allt.

Sakta lade jag på sak för sak
En sak i taget.
Kände efter värderade och fortsatte

Jag lade till kärlek och sen vänskap
Tänk! Att tycka om mig själv –är det möjligt?
Ja, faktiskt

Därefter respekt
Gentemot mig själv?
Respekt!

En efter en har jag plockat fram dem
De egenskaper, vanor, upplevelser och sysselsättningar.
Som är mina.
Som är jag.
Som jag trivs med.
Som får mig att må bra.
Saker som hjälper mig att forma mitt jag
Min självbild.

Jag sätter inte längre likamedtecken mellan mig och mitt arbete
Jag är jag
Jag är Ilsefin
Med allt vad det innebär

Och jag börjar faktiskt tycka om och respektera henne.

Tänk, det trodde jag aldrig

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment