Skillnaden

Skillanden är att nu,
när vi umgås intensivt i två hela dagar,
får de se den del av mig som jag normalt släpper fram
först efter att jag kommit hem från jobbet.

Nu får dom se mig
trött, ledsen, förvirrad, långsam, med kort minne
och med en hjärna som överhettad håller på att koka över.
De har till och med sett mig gråta.
Jag var rädd att det skulle gå så här.

Men kanske är det det enda rätta?
För nu får dom en helt ärlig bild av mig
och får se att min sjukskrivning faktiskt behövs.
Jag tror faktiskt att en del blivit lite skrämda av det de fått se.
De kanske blir skrämda av hur tydligt de påminns om hur det hade kunnat gå för dem själva.

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment