Storhelgsvansinne

Jag vet inte vad det är som gör att kombinationen storhelg och köpcenter lockar fram det värsta i människor i allmänhet och i mig i synnerhet.

Under de senaste åren har jag vant mig vid att leva livet lite långsammare och det har även fått den positiva bieffekten att jag har rätt hyggligt tålamod när det gäller personer runt omkring mig. Men att tillbringa några timmar under en storhelg på stans köpcentrum lyckades verkligen locka fram den sura gnäll-tanten inom mig. Samma tant som jag själv avskydde när jag var i tonåren och tyckte att jag hade lika stor rätt till världen som alla andra, MINST!

Med demonstrativa suckar och klapprande klackar tränger jag mig förbi två små rara tanter med beige kappor och käpp som är fördjupade i en diskussion om gardintyger, och inte förstår att kvinnan som flåsar dem i nacken bara undrar om de inte kan tänka sig att fortsätta diskussionen ett par steg åt höger så att hon kan få komma för bi i sin jakt efter förvaringsboxen MOPPE på IKEA.

En stund senare vid ICA Maxis mejerihylla kramar jag krampaktigt tag om kundvagnens handtag och får stålsätta mig för att inte meja ner en blåögd treåring i rosa nallepuh-klänning. Hon misslyckas rejält med att försöka manövrera en kundvagn i miniformat samtidigt som hon äter en banan och är, tack och lov, helt omedveten om den ilskna kvinna som med desperation i blicken försöker komma åt en liter ekologisk mellanmjölk.

På väg ut tröstshoppar jag två hekto påskgodis för 3,50 kr per hekto. Efter ett par djupa andetag och en handfull smågodis rattar jag hemåt till självkommenderad isolering, tills storhelgsvansinnet gått över.

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment