Tankar på tåg

När jag åker tåg händer det att jag betraktar mina medresenärer och låter min fantasi måla upp bilder för mitt inre av vilka de är och hur deras liv ser ut. Förutom att det är ett trevligt tidsfördriv så stimulerar det min kreativitet.

Den första delen av den här texten skrev jag på ett tåg väg hem till mina föräldrar den 21/12 2004. Idag när jag skulle publicera den här kände jag behovet av att lägga till ett avslutande stycke.

. . . . . . .

Jag iakttar en försynt, medelålders man några säten bort. Han packar upp en kaffetermos och lirkar fram en smörgås med köttbullar och rödbetssallad ur ett foliepaket. Jag undrar om det är hans lika försynta hustru, med kläder som mycket väl kunnat hämtas ur Stig Helmers mors garderob, som omtänksamt förberett en termos och en smörgås med pålägg som hon vet att maken tycker om. Eller kanske är det den lille mannen som inför resan för att besöka sin något barska mor för att fira jul som själv har gått fram och tillbaka på Konsum och noggrant, valt ut pålägg och bröd. Och med ett litet leende sett fram emot att kunna njuta av friden som infinner sig mitt emellan två världar.

När en leende ung mamma hissar sin skrattande dotter i luften avslöjar en putande mage att ett den lilla flickan har ett syskon på väg. Är de på väg för att fira jul med mormor och morfar? Kanske funderar kvinnan på hur jultraditionerna kommer att ändras när hon själv inte längre är barnet i familjen utan en ny generation är på väg? Och var är pappan? Var han tvungen att jobba och ska komma efter i bilen om några dagar? Eller kanske står han förväntansfullt på stationen beredd att ta emot den hemvändande familj som han en vecka tidigare vinkat av vid deras avresa mot hustruns väninna, då med viss lättnad inför tanken på att han skulle få några dagar för sig själv.

Jag ser en ung man med rynkad panna hjälpa en liten gråhårig dam att lösa korsordet i Hemmets Journal. Kanske är det ett barnbarn som håller sin farmor sällskap så att farmor kan resa och hälsa på sin syster som halkat och brutit benet och därför behöver en hjälpande hand för att reda ut de sista bestyren inför julen. Eller kanske är det bara en hjälpsam ung man som av en slump hamnat bredvid pratglad liten dam som använde korsordet för att bryta isen.

Idag, två veckor och en obeskrivbar katastrof senare, försöker jag att tygla mina tankar och min fantasi. Jag försöker låta bli att föreställa mig hur deras liv ser ut idag.

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment