Utled

Utled är vad jag är på mitt arbete.
Jag har för lite att göra. Att sitta och srufa och sköta privat mailkorrespondans på jobbet gav mig tidigare dåligt samvete, nu räcker inte ens dessa aktiviteter till för att hålla mig sysselsatt på dagarna.

Jag tycker om att arbeta, jag har roliga uppgifter. Men de är alldeles för få. Jag tycker inte om känslan av att sitta av arbetstiden, det gör mig till en typ av mäniska som jag inte vill vara. Det är kränkande att behöva be om att få jobba.

Ska det vara en belastning att vara produktiv? Jag anstränger mig för att göra ett bra jobb, men är noga med att inte ta i för mycket. Jag vet var mina gränser går och skulle inte öveskrida dem för detta arbetes skull.

Jag förstår att folk omkring mig är rädda för att pressa mig och att det ska bli för mycket. Jag är trots allt fortfarande deltidssjukskriven fortfarande. Men ser dom inte att jag orkar? Hör dom inte när jag berättar? Varför tror dom mig inte? Varför tas jag inte på allvar?

Är jag så värdelös att det är bättre att jag sitter syssloslös än att jag faktiskt gör något? Innerst inne vet jag att svaret på frågan är nej, både om jag själv om min omgivning svarar. Men ändå, att om och om igen be om fler arbetsuppgifter tär hårt på ett redan skört självförtroende.

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment