Ilsefin behind the scenes
Det jag visar här på bloggen är ju bara en liten del av mig och mitt liv. Jag väljer vad jag berättar och inte berättar med omsorg. Jag försöker hitta en lagom balans i att vara personlig, utan att bli för privat. Det ni får ta del av är en utvald del av verkligheten. Det gäller både bokstavligt och bildligt talat.
När Ilsefinsambon och jag fotar t.ex. så fokuserar vi på det som kommer att synas på bilderna och struntar i resten. För att få rätt bilder får man ibland klättra på stolar eller huka i trappor. Och det som inte ska vara med på bild kan ju se ut lite hur som helst. Här kommer ett exempel på hur det kan gå till, taget från fotograferingen av Candelia.
Bilderna är tagna vid sommarstugan, på höstkanten. Och då har jag i allmänhet gummistövlar på mig – praktiskt och bekvämt. Stövlarna är väl använda och har många år på nacken och den vita färgen har sedan många år övergått till någon slags smutsbeige. På insidan är de märkta för att min lillasyster skulle kunna ärva dem efter mig (vi har samma initialer), och med telefonnumret till mitt barndomshem. Så ni kan ju roa er med att gissa ungefär hur gamla de är :)
Så här såg det ut om man zoomade ut lite när vi fotade Candelia:

Eftersom Ilsefinsambon är ganska mycket längre än mig och vi ville ha den röda väggen och de fina solrosorna som bakgrund fick klättra upp på trädgårdsmöblerna för att perspektivet skulle bli rätt. Och varken stolen eller de praktiska gummistövlarna syntes på bilderna.
I det här fallet stod jag längst ner i en trapp för att vi skulle kunna få med det fina gullriset (eller vad det nu är?) som bakgrund. Här gjorde längdskillnaden mellan Ilsefinsambon och mig och de givna förutsättningarna snarare att Ilsefinsambon fick halvligga för att få till rätt perspektiv. Hade jag haft min egen kamera tillgänglig kunde ni ha fått se en bild på det också.

Så det som visas i bloggen är inte alltid hela sanningen – varken på de foton jag visar, eller det jag berättar om.



































